Lars Gustafsson

15 Poems
Translated from the Swedish by Susan Howard

Mört

Det var det sällsamma ord
som jag sökte i drömmen
Och omöjligt kunde finna.

Jag vaknade
efter att ha drömt om en fisk
med röda ögon

lätt att fånga med tuggat bröd
på en krökt knappnål.
En mört, dödsorsak för Yvonne

Prinsessa av Burgund
så mycket trögare än de väna löjorna,
dessa varma strandvattnets danserskor.

Ja, denna dröm var fylld
utav skönhet och dans
och ingen i hela världen visste
att mörten heter mört.


Roach

That was the same strange word
that I searched for in a dream
and was unable to find.

I awoke
from a dream of a fish
with red eyes

easy to catch with a piece of chewed bread
on a crooked short nail.
A roach, cause of death for Yvonne

Princess of Burgundy
so much more indolent that the beautiful minnows,
those dancers of the warm water near the shoreline.

Yes, this dream was full
of beauty and dance
and no one in the whole world knew
that roaches are called roaches.





A.

Den sommaren så mäktig
att den dröjde ännu ett stycke

in i november. Din kropp
"ditt fasta hull," utsände

en doft av myror och upphettad barrskog.
De långa, de årstidsvändande dagarna

sedan länge förbi och mörkret i uppmarsch
någonstans bortom horisonten.

Redan en doft av avlägsna bränder.
Och den djupa mörka källan i denna skog.


A.

The summer so powerful
that it lingered on

into November. Your body
"this firm flesh," emitted

a scent of ants and hot pine forest.
Those long days of the changing of the seasons

long since past and darkness forming
somewhere beyond the horizon.

Already the scent of distant fires.
And the deep, dark spring of this forest.





Tidsfördrif

Hur skulle den kunna fördrivas?
Det finns inga tomrum.
Fången i sin cell
dresserar en fluga att komma.
Ett upprört möte,
en vild flykt.
En het omfamning.
Alla fyller de tiden fullt ut.
Det finns inga tomrum.

"Fördriva tiden" hette det.
Vi har så litet tid.
Och den vi har,
hur skulle den kunna fördrivas?


Killing Time

How could it be killed?
There are no empty spaces.
The prisoner in his cell
trains a fly to come.
A disturbing meeting,
a wild escape.
An ardent embrace.
All of these fill time completely.
There are no empty spaces.

"Killing time" it was called.
We have so little time.
and that which we have,
how could it be killed?





Tidsfördrif II

Tidskriften var tegelgul och snabbt läst.
Den var den billigaste i Brukshandeln

och jag upptäckte, elvaårig, snart
att där inte fanns mycket att hämta.

Dagdrömmar för hembiträden
och detektivhistorier från Rivieran

som då var ett avlägset land.
Men namnet stannade;

Kan man fördrifva tiden?
Och om man kunde det,

är det inte skada på ett enda liv?
Ändå vet jag att jag har fördrivit mycken tid.

De ändlösa tråkiga timmarna i skolan
och den envisa mtimvisaren som inte –

nej, inte ens minutvisaren ville röra på sig.


Killing Time II

The magazine was brick yellow and quickly read.
It was the cheapest thing in the company store

and I quickly discovered, at eleven years old,
that there wasn’t much to find there.

Daydreams for maids
and detective stories from the Riviera

which at that time was a distant land.
But the name stuck.

Can one kill time?
And if one could,

is that not a pity for an only life?
Still I know I have killed a great deal of time.

The endless boring hours in school
and the obstinate minute hand which never –

no, not even the minute hand wanted to move.





Genom Spegeln IV

Käraste
sovande så långt ifrån varandra
delar vi ändå natten

Och vi drömmer varandra.
Om jag vaknade nu
skulle jag inte finnas.

Jag drömmer dig
som drömmer mig.
Om jag väcker dig
kommer jag att försvinna.


Through the Looking Glass

Dearest
sleeping so far away from each other
still we share the night

And we dream one another.
If I awoke now
I would not exist.

I dream you
who dreams me.
If I awaken you

I shall disappear.





Vila Skymning

"Vila skymning"
Det hette så.

När kvällen kom
satt man där i väntan.
Och såg de välbekanta tingen
långsamt glida in i mörkret.

Man tände inte lampan
och satt helt stilla i det falnande ljuset
och såg kvällen komma,
som den nu blev.

Och detta glidande, detta falnande
var en tröst.


Letting Twilight Happen

"Letting twilight happen"
That’s what it was called.

When evening came
one sat there waiting.
And saw the familiar things
slowly glide into the darkness.

We didn’t light any lamps
and sat completely still in the fading light,
such as is was to be.

And this gliding, this fading
was a comfort.





Sensommarljuden

Den välbekanta humlan
bultade mot sitt glas
som var en världens vägg.
Medan lommen
flög från sjö till sjö
och bådade regn.

Det kunde vara sent eller tidigt
i mitt liv.
Det kunde vara
i vilket liv som helst.


Late Summer Sounds

The familiar bumblebee
rapped against its windowpane
which was a barrier to his world.
While a loon
flew from sea to sea
foreboding rain.

It could be late or early
in my life.
It could be in any life.






Brevet

När brevet kom
Och det är länge sedan

Såg det ut som ett brev
Vilket som helst.

I lampans svaga gula sken.
Och i det stod ingenting märkvärdigt.

Men det brevet var förebudet.


The Letter

When the letter came
And that was long ago

It looked like
Any other letter

In the lamp’s pale yellow light.
And there was nothing remarkable in it.

But the letter was the omen.





Skuldran

Smärtan i den högra skuldran
som nästan tycks mumla för sig själv
och störa sömnen
är vad denna kropp
sög upp, tog till sig,
intog,
ur mina egna ord.


The Shoulder

The pain in the right shoulder
which almost seems to mumble to itself
and disturb sleep
is what this body
absorbed, took in,
consumed,
from my own words.





Hamlet Prins av Danmark

Prins Hamlet av Danmark
Nu utan banesår
och klädd i god kostym från Savile Row
men slipsen självklart
ifrån Ruderklub der Universität Wittenberg
kom fram ur nattens djup och sade
Professorn förstår. Det är inte alltid så lätt
detta att komma tillbaka till sin hembygd
och se att allt är förändrat
och ingen, inte ens mamma
längre begriper ett ord.
Av vad man säger.

Men i det fall det kommer där
en liten otäck dvärg
med konstlat röda kinder
där just runt hörnet
då drömmer vi i samma dröm.


Hamlet Prince of Denmark

Prince Hamlet of Denmark
but now without his fatal wound
and dressed in a good suit from Savile Row
but the tie most certainly
from the rowing club at the University of Wittenberg
came out of the night’s shadows and said
You see, Professor. It is not quite so easy
to come back home
and see that everything is changed
and no one, not even Mama
understands a single word.
About what one says.

But in the event that
a little ugly dwarf
with cheeks painted red
appears just around the corner
then we are dreaming the same dream.





Vinden Slår i Böckerna

Sensommar, årstid
som passar min ålder.
Och de långsamma,
man kunde nästan säga,
de tålmodiga, vågorna
går endast tveksamt in
och gömmer sig
i de små mörka hålorna
under strandens stenar.
Det är bäst
att bara ösa båtarna
när de verkligen behövs.
En enkel visdom, detta.

Och inte olik detta;
Att läsa framtiden
den ofärdiga texten,
bara när det verkligen behövs.


The Wind Turns the Pages

Late summer, the time of year
that suits my age.
And the slow,
one might almost say,
the patient, waves
only go in with hesitation
and hide
in the small dark cavities
under the stones of the shores.
It is best
to bail out our boats
only when it is really necessary.
A simple wisdom, this.

And not unlike this one:
To read the future,
the unfinished text,
only when it is really necessary.





Kärlek i Början av Hösten

De skördade åkrarna
som mjukt gammalt guld
och honungsvarma dina ögon.

I det mörka vattnet
stiger de uråldriga grunden
snabbt mot ytan

som vore de hotfulla handflator
som ville fånga oss.


Love at the Beginning of Autumn

The harvested fields
like soft old gold
and your eyes, honey-warm.

In the dark water
the ancient shallows rise
far too quickly to the surface

as if there were threatening hands
wanting to capture us.





Västvinden Går

Västvinden går.
Västvinden
in genom öppna fönstret,
bläddrar i uppslagen bok.
Som alltså läser sig själv.
Fernissan på åran
torkar snabbare nu
och minst en fluga
blir alltid kvar
i den hårdnande, klara massan.
Liksom en fråga
utifrån den kristallklara, tomma och nattliga rymden.
Och boken läser sig själv
inte utan eftertanke.


The West Wind Blows

The west wind blows.
The west wind
through the open window,
turning the pages of the open book.
As if to read itself.
The varnish on the oars
dries quicker now
and at least one fly
always gets stuck
in the hardening, clear surface.
Like a question
from a crystal-clear, empty and nocturnal space.
And the book reads itself
not without afterthoughts.





Sång Fore Regnet

Daggen gick ur gräset.
Och ur den gamla lindens krona

Sången av tusen bevingade.
Livet var ännu inte slut.

Och en humla surrade
allt djupare inåt.


Song Before the Rain

The dew left the grass
and out of the crown of the old lime tree

The song of a thousand winged beings.
Life was not yet over.

And a bumblebee buzzed
deeper and deeper inwards.





Blankhet

Här härskade den stilla blankheten
som kunde störas av ett enda årtag.
Årstiden som långsamt svalnar.
Ljudet av en kätting som tas loss
och läggs på botten av en eka.
Och rädd att skada denna
vattenspegels sällsamt stora lugn
höll jag min åra svävande i luften.


Smoothness

Here the calm smoothness ruled
which could be disturbed by a single oar stroke.
The season slowly cooling.
The sound of a chain being taken off
and laid in the bottom of a rowboat.
And, afraid to disturb this
surface’s rare great calm,
I held my oar hovering in the air.